sunday

Den här helgen kan ha varit den bästa på mycket mycket länge.

nordstaden?

En solig dag i April.

Vem kunde ana följderna av ett oväntat tyst möte?

Sällan har vi skådat fenomenet "en generad sara", men just denna dag tycktes hon titta fram för att bekanta sig med vårsolen.

mahogny

Tog en snabb cappucino på mahogny innan jag åkte hem från staden i eftermiddags. Herr barista gjorde iordning den på disken framför mina ögon. Mycket trevligt och gemytligt ställe. Förmodligen allra bäst på sommaren, att sitta utomhus var riktigt ruggigt, men ändå sweet.

Väldigt god by the way.

Natural behavior

Natural behavior.

Jag träffade Louice på Teendream i eftermiddags, tjejen som tillbringat ett år i Estland. Även om jag inte kom på några bra frågor så fick jag ut en hel del av mötet, speciellt uppmuntran. Nu ikväll skickade jag även iväg ett nytt mail till Natalia för att kolla upp möjligheten att få kontakt med andra volontärer. Spännande.

Jag känner mig trött, och inte har jag städat mitt rum heller. Imorgon är det groggkväll hos Cake. Det känns som att jag glömt något viktigt jag har att göra, men kan för allt i världen inte komma på vad det skulle kunna vara. Drar mig plötsligt till minnes att jag måste gå upp hiskeligt tidigt på lördagen för att städa i second hand innan vi öppnar. Yes, det är arbetsdag på lördag. Och Håkan Hellström på scandinavium, icke att förglömma!

Nu är det dags för mig att plocka ihop och dra mig till sängen, har varit vaken för länge de senaste kvällarna.
Ett gott liv kräver goda vanor.

God natt

Red dream

Med en förkärlek till min egen art

Efter att ha slafsat i mig en skål slemmiga nudlar sitter jag här och suckar belåtet. Jag har inte så mycket till övers för nudlar, men min lathet i köket är så påtaglig att jag nästan drar mig för att göra en smörgås. Om någon kunde lära mig att mat är roligt skulle jag inte tveka en sekund. Rut gillar att baka, Frida är en hejare på matbröd och små maträtter, Adam gör kladdkaka i tid och otid. Själv tar jag ett äpple, en rostad macka (eller 3) men ska man få mig till att baka måste det vara tvång. Hade man kunnat leva utan mat skulle jag definitivt göra det. Jag hade nöjt mig med nåt mysigt fika emellanåt. Jag står fast vid att mat är tråkigt. Möjligtvis intressant, men enbart i syftet att bli av med känslan av hunger.

Tills för en halv minut sedan var tanken att my favourite piece of Cake och jag skulle på handbollsmatch, men den blev uppenbarligen inställd. Vad jag nu skall företa mig är en fråga som blir hängande i luften. Jag vänder mig till min vapendragare C och hoppas hon kan visa på kvällens riktning. Städning av min kammare följt av ryskastudier vore kanske det visaste, men jag vet inte om jag känner mig lockad av sådana världsliga ting.

Tills vidare googlar jag Rupert Grint och hänförs av hans uppenbarelse. David sade en gång till mig att han aldrig skulle kunna bli ihop med en rödhätta, möjligtvis en med färgat hår, men aldrig annars. Personligen tycker jag att rött hår är riktigt hett, iallafall på somliga, så bli inte förvånade om jag kommer gåendes hand i hand med en rödtott en vacker dag.
Nu har kvällens planer fastställts. Jag beger mig således till Cake för diverse chat för att senare även innesluta Mina i staden Göteborg. Från duo till trio, det blir nog fint det.

ciao!

Farewell

På väg till bussen idag runt 16.20 mötte jag min gode vän Anton H. Han var sprudlande glad och berättade att han var på väg till en äldre släkting för att umgås och gå på konditori. Det lät mysigt i mina öron, och jag tänkte att det var en anledning så god som någon att vara på ett strålande humör. Plötsligt utbrast han att han skulle åka till Kreta imorgon. Sweet, tänkte jag, tills han tillade "i 6 månader!". Detta innebär ju att han kommer hem i oktober, och att vi missar varandra med en månad, eftersom att jag skall inbefinna mig i Ryssland den 1 September. Vi insåg att det här var sista gången vi skulle se varandra på 11 månader. En otroligt lång kram och flera ha det så bra, du kommer få så kul, etc etc. Det här var mitt första avsked, och det kändes verkligen. Det är ju inte som att jag och Anton är dödspolare, men ett farväl är ändå alltid ett farväl. Aj.

Dagens fina: Min chef bryr sig om mig

Dagens person: Han har kretsat kring mig hela dagen på jobbet och Povel är hans namn.

Dagens möte: Jagar på väg till biblioteket

Dagens bästa: Soolen hela dagen!

moment of Freud

Ibland har man (i detta fallet jag) enormt skruvade drömmar. Då snackar vi inte härliga dagdrömmerier, utan oftast sådana som förekommer på morgonen innan man tillåter sig själv att vakna, oftast någon gång på förmiddagen. Eftersom att det är tabu att säga vissa tankar, och både ovälkommet för att inte tala om pinsamt att yttra sig om sådana drömmar som den här, känner jag ett enormt behov av att skriva ner den, så att vem som helst kan läsa. Tänk på att ni inte behöver bli rädda för mig, vi vet alla hur drömmar är. Eller what the heck, om ni blir rädda så blir ni. Det är egentligen inget problem för mig.

Det rör sig egentligen bara om ett mycket kort scenario. Utan att sätta er in i sammanhanget så skulle jag tillfredsställa en katt, och jag skulle tillfredsställa henne med ett finger. En kvinna som lutade sig över min axel sa åt mig att vara försiktig med klitoris. Det var jag. Jag var osäker på om jag skulle penetrera det lilla djuret med fingret eller inte. Plötsligt gick det för katten och hon födde två små människopojkar i snygga outfits. Efter den händelsen funderade jag mycket på vem fadern var.


När jag vaknade och gick upp för att äta frukost funderade jag en del över drömmen.
Kanske är det så att jag tänker för mycket på sex. Vetetusan om jag lockas av det, men det är väl en helt annan sak.

Hur som helst; Freud skulle jublat.

Run to the heels

Här sitter jag och snörvlar. Min mycket ambitiösa joggingtur i onsdags ledde helt oväntat till feber och förkylning, och inte alls ,som jag förväntat mig, ett steg närmre toppformen. Nåväl,man kan inte alltid ha medvind tänker jag och slänger ännu en pappersnäsduk (av märket lambi) i papperskorgen.
När jag ställde mig på vågen idag upptäckte jag att jag gått upp de kilon jag gick ner i höstas/vintras när jag mådde dåligt. Illa, men jag är föga förvånad, så mycket som jag käkat på senaste. Jag kunde rulla fram i dagens läge som det känns i samvetet nu.

Trots min shopping-mania på senare tid känns det svårt att hitta något vettigt att ha på sig. Antar att jag bara är lite seg i huvudet, funderar på att anamma några levnadsregler ur boken jag läser just nu, Olivia Joules fria fantasier av Helen Fielding. "Ingen tänker på dig. Alla tänker på sig själva, precis som du gör." Tragiskt, men kan faktiskt ligga en del sanning i det. Så fort jag känner att förkylningen ligger i enbart näsan ska jag ut och springa igen. Inte lika hetsigt som Mina, men jag känner att jag är redo att ta tag i löpningen igen. Bra känsla. Nu ska jag plocka upp mina kläder från golvet, jag bor uppenbarligen i ett tonårsrum, det går inte an.


Senaste nytt: Jag vågar inte övningsköra igen förrän jag gjort en ny synundersökning, är helt övertygad om att min syn försämrats. Dessutom lär jag inte ta körkort innan jag åker till Ryssland ändå, så det kan vänta ett tag till. Ja just det, jag har fått klart besked, och om jag och mina ryska vänner hittar ett kryphål i lagen så kommer jag bli där 6 månader i sträck. Annars blir det till att resa hem efter 90 dagar för att förnya visumet.

That's all for today, all min kärlek till livslusten, när det väl infinner sig.
love xxx