På väg till bussen idag runt 16.20 mötte jag min gode vän Anton H. Han var sprudlande glad och berättade att han var på väg till en äldre släkting för att umgås och gå på konditori. Det lät mysigt i mina öron, och jag tänkte att det var en anledning så god som någon att vara på ett strålande humör. Plötsligt utbrast han att han skulle åka till Kreta imorgon. Sweet, tänkte jag, tills han tillade "i 6 månader!". Detta innebär ju att han kommer hem i oktober, och att vi missar varandra med en månad, eftersom att jag skall inbefinna mig i Ryssland den 1 September. Vi insåg att det här var sista gången vi skulle se varandra på 11 månader. En otroligt lång kram och flera ha det så bra, du kommer få så kul, etc etc. Det här var mitt första avsked, och det kändes verkligen. Det är ju inte som att jag och Anton är dödspolare, men ett farväl är ändå alltid ett farväl. Aj.
Dagens fina: Min chef bryr sig om mig
Dagens person: Han har kretsat kring mig hela dagen på jobbet och Povel är hans namn.
Dagens möte: Jagar på väg till biblioteket
Dagens bästa: Soolen hela dagen!
No comments:
Post a Comment