.....

"Vi är värda så mycket mer"

Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva. Det är kväll och den här dagen försvann oändligt fort. Ihåligheten har gömt sig i ett hörn ikväll, den överväldigar mig inte, men jag vet ändå inte vad jag vill få ur mig. Kanske är det tacksamhet som håller den ur vägen. Jag känner mig tacksam. Jag har en Gud som inte behöver mig. Jag är liten och obetydlig och kan inte göra ett skit för min Gud. På något sätt spelar det ingen roll, eftersom att jag får umgås med Honom ändå. Han gillar mig fastän jag rullar runt på skrynkliga lakan och gnäller över allting. Det kan tyckas obetydligt, men det är det som håller mitt huvud över ytan i den här kalla svarta sjön.

Tack för att du möter min svaghet med styrka

och hjälper mig andas när hjärtat står still

Tack för att du kan vända sorg till glädje

och göra mina svagheter till styrka