ord

Josef "Potter" följde mig till Ryska Konsulatet i Göteborg i förmiddags. En hotfull tegelbyggnad omgiven av höga järnstaket med stora grindar. Ärendet gällde några frågor jag hade om ryskt visum. Efter att ha ringt på porttelefonen låstes grinden upp och vi befann oss på okänd mark. Väl inne i byggnaden kom vi fram till ett litet rum med två små luckor och två inknödda soffor. Lukten som mötte oss kan beskrivas med ett sammansatt ord. Second Hand. I den ena soffan satt en tjej med ett spädbarn i famnen, och i den ena luckan stod två yngre män och konverserade på engelska med den ryske mannen i luckan. När det väl blev min tur fick jag inte ut särskillt mycket information. Jag fick visumansökningar och lite vag information om vad det kunde kosta. Det positiva är att det går att ordna visumet i Göteborg, med andra ord: Jag slipper åka till Sthlm!

Jag känner mig otillfredsställd. Rastlös, trött och tjurig. SlentrianSlentrianSlentrian. Mer än 1 månads väntan på svar från Ryssland, kommer jag att åka iväg till September, kommer jag inte att göra det? Ovissheten kommer redan nu, och jag kan inte hantera den på något bra sätt. Sitter och gnäller. En promenad med Jocke hade nog hjälpt. Han är en skön kille. Tillräckligt soft för att jag ska kunna sitta och hänga på time när han jobbar och jag inte har något bättre för mig. Jag har ju inget bättre för mig. Jag behöver något mer projekt att ta tag i för att jag inte ska sitta och slita mitt hår. Eller åtminstone något nytt. Något med lite spänning.

Planen: Utmana mig själv mer. Inte vänta på att jag ska råka trampa på något oväntat och fascinerande, utan fullt medvetet ta in på en ny stig och inte vara så uptight och försiktig. Fråga någon jag inte känner så väl om vi ska hitta på något, eller bara göra något utan att det är något jag vet att jag behöver göra - leva lite mer som jag verkligen vill. Just nu vill jag ta en promenad. Därför ska jag kliva i mina skor och göra det.

Adjöken!