blå

21 år denna dag

Jag är förbluffande välbehållen. Kvällens planer gick rakt i stöpet eftersom att J skulle till sin farsa och jag fick styra upp kvällen på egen hand. Ett styng av besvikelse, men jag beslutade mig för att inte ta det så hårt, och här sitter jag med värk i knäna som flera kvällar innan och tänker att livet är ganska fint. Är sjukt sugen på en öl, funderar på att ta en ur kylen. Man tar vad man är värd. Alternativt att jag gör mig i ordning för sängen, ligger och mysläser jurtjyrkogården och låter den här dagen tillhöra det förflutna.

Jag går inte gärna och lägger mig nu för tiden. Jag har tänkt att det beror på att jag inte orkar med tanken på nästa dag, inte när jag faktiskt tagit mig igenom den här dagen, när jag lever i nuet och känner lättnad över att den passerade relativt smärtfritt. Så snart jag har en natts sömn mellan dagarna gäller gårdagen inte längre, den är ogripbar, onåbar och har tappat sitt värde. Den tillhör det förflutna, och man ska fokusera på nuet och framtiden. Så imorgon bör den här dagen vara glömd. Nätterna är en blank sida som leder till nästa kapitel. Antagligen är det väldigt hälsosamt och nödvändigt för min utveckling.

Jag har en smått onaturlig önskan. Jag tänker mig just en sådan blank sida mellan kapitlen. En tid då ingenting händer, då det inte finns några krav, bara smygande förväntningar. Om två personer var vid medvetande just den tiden kunde de sammanstråla och uppleva lite av en egen värld.

Jag antar att det är därför jag är svag för nattpromenader.