grön

Min önskan idag var att det skulle bli en bra dag, en dag att uppleva och se tillbaka på med något positivt i tankarna. Egentligen var det en helt vanlig dag på jobbet, jag fick en kram av Rustan, skrattade med Jenny aka afganhunden (inget negativt, bara en lek med bilder), snackade med Frukt-Niklas och hämtade vagnar med Andreas. Det finns nog inget bättre än en arbetsplats med människor som lockar fram ens ljusaste sidor. (förutsatt att man medger att allting är relativt, det finns många saker som är dunderbra, jag menade inte att jag älskar mitt jobb över allt annat.)

Jag längtar till våren, till sommaren. Jag försöker att parera de dysterheter som vill slå rot i mitt huvud, och har insett att det faktiskt går. Visst kunde mitt liv vara mer spännande, visst kunde jag försöka utsätta mig för något? För den som inget ont anar dyker snart något oväntat upp. Jag måste bara få påpeka att jag faktiskt har utsatt mig för något, och att just på grund av det har jag fullt upp att försöka tänka positivt, jag är nämligen som bekant bra på att ångra saker jag gjort och överanalysera dessa så till den milda grad att jag kan bli alldeles mörk i blicken. Men inte just nu, för jag har faktiskt ingen lust att sitta på min obäddade säng och gräma mig, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv hittills, och jag vill inte minnas min ungdom som ett sorgligt kapitel i mitt liv. Kan tyckas ytligt, men det finns nog med problem i mitt liv som det är redan. Att jag sitter och grämer mig över dem blir ännu en kvarnsten, och jag har god lust att slänga alla kvarnstenar i en vårbäck och förundras när de sjunker mot botten.

Veckorna går så fort. Livet har börjat springa, snart är jag 30 och undrar var allt tog vägen.

Jag ska iallafall försöka komma ihåg att glädjas över att jag finns kvar. Hej Sara. HejHej.

God natt