farväl

höstfägring

Tänk att jag ska försvinna. Jag vet att det är det enda rätta. Plötsligt känns det som att jag är den första människan att känna rädsla. Och jag är rädd för så mycket. Det som skrämmer mig mest är mitt egna psykiska mående. Bakom musiken är han en helt vanlig människa och jag vet vad som händer när man gör någon till något personen inte är. Vad som är värre är när någon gör mig till något jag inte är. Jag vet inte ens själv, hur skulle någon annan kunna se det då?

Kommer magin försvinna? Just nu vill jag vara i en varm jagande natt under gatlyktors sken.

Det är något vackert vemodigt som sveper över mig. Och faktumet står och skälver och vägrar ge med sig; det kommer inte gå. Ingenting blir till innan jag försvinner från den här platsen, det här landet. Den här världen?

Vagga mig till sömn
om jag möter varg









http://images.google.se/imgres?imgurl=http://fc02.deviantart.com/fs21/i/2007/238/e/7/The_first_day_of_Autumn_by_LupoLupo.jpg&imgrefurl=http://ickelandet.blogspot.com/2007/09/nummer-131-sensommarbilder.html&h=948&w=600&sz=104&hl=sv&start=43&um=1&tbnid=3ZijqudZjlEWOM:&tbnh=148&tbnw=94&prev=/images%3Fq%3Ddetektivbyr%25C3%25A5n%26start%3D42%26ndsp%3D21%26um%3D1%26hl%3Dsv%26sa%3DN