......

Ellen och jag satt och försökte arbeta på vårt projekt idag på condeco, men jag hade verkligen ingenting att komma med. Jag satt där med en ljummen kopp och varken kunde eller vågade producera några idéer. På något sätt anser jag att Ellens åsikter väger tungt och oroar mig för att säga helt fel sak. Eller så är det det att hon är så säker på vad hon tycker och vad hon vill, medan jag inte alls vet var jag står. Jag vill ju inte vara en tråkig fegis, jag vill tycka, jag vill tänka, jag vill vara en färgklick.

OCH...

Jag lyckas gå emot mina principer rätt ofta. för

Jag har funderat, jag har kommit fram till någon slags lösning.

Det är slut med att falla för någon som inte tror på Gud.

Det är slut med att falla för någon som lever för att festa.

Det är slut med att falla för någon för att jag längtar efter att falla.

Och ändå blir det som det blir. Jag vet att jag inte är där...än.

Men det känns som att det bara är en tidsfråga innan jag dras med strömmen än en gång.

Och det ligger ingen tröst i kännedomen att jag förmodligen kommer avsluta det på samma sätt som tidigare gånger. Någon gång måste jag väl förändras?

Det måste jag väl?