sunday

Jag kan baka, jag är inte rädd

Kyrkkaffet kräver sitt tilltugg och idag föll baket på min lott. Jag drar mig i vanliga fall för kökssysslor, förutom att städa, det är jag bra på. Men jag erkänner, jag har ingen som helst glöd när det kommer till matlagning, det är besvärligt, varmt, stressigt och omständigt! Jag får se till att skaffa mig en redig hemmaman i framtiden, eller någon som kan inspirera mig. Just idag är jag i och för sig mitt mest oinspirerade jag. Mitt huvud hänger tungt och jag känner mig rakt igenom orkeslös. Härligt att veta att jag efter församlingsmötet skall direkt till jobbet och ha ihjäl några timmar, jag kommer nog sova gott inatt. Om jag ändå bara vore ledig imorgon. Jag får nöja mig med att vara ledig onsdag och söndag nästa vecka. Nästa månads lönebesked lär göra mig på gott humör.

Igår tog jag mig till Hisingen efter att ha kämpat mig upp ur sängen, ur duschen, ut ur huset. För en gångs skull hittade jag direkt till Andersson/Parmeruds lägenhet utan att gå fel en enda gång. I mitt huvud repeterade jag mantrat "korsa gräsmattan - korsa gräsmattan - korsa gräsmattan". Det fungerade. Människorna på festen var fulla. Minst sagt. Ett fasligt shottande från värdens håll vilken kan förklara varför han inte följde med ut sen. Det gjorde visserligen inte jag heller, utan jag begav mig till terminalen för att invänta bussen som 30 minuter senare skulle föra mig till Mölnlycke. En halvtimmes telefonsamtal med J underlättade min väntan på alla sätt och vis. Skönt att en nära-döden-dag kunde avslutas i positiv anda.

Ikväll åker Sandrew och Rutan till Thailand. Jag kommer sakna S på jobbet och R här hemma. Verkligen.

Men det går nog fort.