2 ord

En ganska vacker dag passerar ljudlöst. Jag minns ett fint citat som Sissel kom med inatt när vi hastade fram mot Heden. Vi hade lämnat kvällens slutstation där vi checkat in en halvtimme för att dansa av oss lite innan vi bedrog oss hemmåt. En plats där kvinnofolk dansar på ett stillsamt åmande sätt och pojkarna antingen är oförskämt närgångna eller som just då, står uppradade längs väggen och stirrar tomt på allt som försigår runt omkring dem. När vi nått kungsportsplatsen utbrast jag att killarna inte förändrats sen mellanstadiediscona på det ljuva 90-talet. Sissel höll med men påpekade att 90-talets tolvåringar trots allt käkade popcorn medan de stod upptryckta längs dansgolvens sidor och att de därmed sysselsatte sig med något, till skillnad från kvällens unghanar. Nu lät inte konversationen precis såhär, utan mer klockrent fördomsfull och rakt på sak.

Sedan vill jag även ge en eloge till Erik som till skillnad från många unga män jag känner kan dansa nykter. Han och Jesper har kommit till Göteborg för att stanna, och det gläder mig något oerhört.

Resten av den här lördagen skall jag spendera på jobbet med min kära Jenny. Om 15 minuter är jag på väg.